1 | När dem illa går, så måste de då bittida söka mig (och säga): Kommer, vi vilje till Herran igen; ty han hafver rifvit oss, han helar oss ock; han hafver slagit oss, han förbinder oss ock; |
2 | Efter två dagar gör han oss lefvande; på tredje dagen skall han uppväcka oss, sa att vi få lefva inför honom. |
3 | Och så varde vi deruppå aktande, och vinnlägge oss derom, att vi måge känna Herran; ty han kommer fram lika som en skön morgonrodne, och skall komma oss lika som ett regn, såsom ett serlaregn, hvilket landet fuktar. |
4 | O! huru väl vill jag göra emot dig, Ephraim; o! huru väl vill jag göra emot dig, Juda; ty den nåd som jag eder bevisa vill, skall vara såsom ett morgonmoln, och lika som en dagg, som om morgonen bittida faller. |
5 | Derföre höflar jag dem genom Propheterna, och dödar dem genom mins muns tal, att din ord måga i ljuset komma. |
6 | Ty jag hafver lust till kärlek, och icke till offer; och till Guds kunskap, och icke till bränneoffer. |
7 | Men de öfverträda förbundet, lika som Adam; deruti förakta de mig. |
8 | Ty Gilead är en stad full med afguderi och blodskulder. |
9 | Och Presterna, samt med sina stallbröder, äro lika som röfvare, hvilke i försåt ligga, och mörda på den vägen till Sichem; ty de göra hvad de vilja. |
10 | Jag ser det i Israels hus, der mig före grufvar; ty der bedrifver Ephraim boleri, Israel orenar sig. |
11 | Men Juda skall ännu hafva en skördeand för sig, när jag mins folks fängelse omvändandes varder. |