| 1 | Ve dem stoltom i Zion, och dem som förlåta sig uppå Samarie berg, hvilke sig hålla får de aldrabästa i hela verldene; och regera i Israels hus, såsom dem täckes. |
| 2 | Går bort till Calne, och skåder; och dädan bort till Hamath, den stora staden; och drager dädan neder till Gath de Philisteers, hvilka bättre Konungarike varit hafva än dessa, och deras gränsa större än edor gränsa; |
| 3 | Likväl vordo de förjagade, då deras onda stund kom; och I regeren med öfvervåld; |
| 4 | Och liggen i elphenbenssängar, och prålen på edor tapeter; och äten det bästa, af hjordenom, och de gödda kalfvar; |
| 5 | Och spelen på psaltare, och dikten eder visor, såsom David; |
| 6 | Och dricken vin utu skålar, och smörj en eder med balsam; och bekymrer eder intet om Josephs skada. |
| 7 | Derföre skola de nu gå främst ibland dem som fångne bortförde varda; och de prålares slösande skall återvända. |
| 8 | Ty Herren Herren hafver svorit vid sina själ, säger Herren Gud Zebaoth: Mig förtryter Jacobs högfärd, och är deras palatsom gramse; och jag skall desslikes öfvergifva staden, med allt det deruti är. |
| 9 | Och om än tio män qvare blefvo uti ett hus, skola de likväl dö; |
| 10 | Så att hvars och ens faderbroder och moderbroder tager honom, och måste draga hans ben utu huset, och säga till den som i husens kammar är: Äro der ock flere? Och han skall svara: De äro alle sin kos: och skall säga: Var tillfrids; ty de ville icke, att man på Herrans Namn tänka skulle. |
| 11 | Ty si, Herren hafver budit, att man skall slå de stora husen, att de skola få refvor, och de små husen, att de få hål. |
| 12 | Ho kan ränna med hästom, eller plöja med oxom på hälleberget? Ty I vänden rätten uti galla, och rättvisones frukt uti malört; |
| 13 | Och förtrösten eder uppå det som platt intet är, och sägen: Äro vi icke mägtige och starke nog? |
| 14 | Derföre, si, jag skall uppväcka ett folk öfver eder af Israels hus, säger Herren Gud Zebaoth; det skall tränga eder ifrå det rummet, der man går till Hamath, intill pilträbäcken. |
