| 1 | Sedan detta så skedt var, begaf sig, att Herrans ord i en syn kom till Abram, sägandes: Frukta dig intet, Abram, jag är ditt beskärm och din ganska stora lön. |
| 2 | Men Abram sade: Herre, Herre, hvad vill du mig gifva? Jag går barnlös, och min redesven, denne Eleasar af Damasco, hafver en son. |
| 3 | Och Abram sade ytterligare: Men mig hafver du ingen säd gifvit. Och si, mins tjenares son skall vara min arfvinge. |
| 4 | Och si, Herrans ord kom till honom, sägandes: Han skall icke vara din arfvinge, utan den, som utaf ditt lif komma skall, han skall vara din arfvinge. |
| 5 | Och han hade honom ut, och sade: Se upp till himmelen, och räkna stjernorna, om du kan räkna dem. Och sade till honom: Så skall din säd vara. |
| 6 | Abram trodde Herranom, och han räknade honom det till rättfärdighet. |
| 7 | Och han sade till honom: Jag är Herren, som dig utfört hafver ifrån Ur utu Chaldeen, att jag dig detta land gifva skall till besittning. |
| 8 | Abram sade: Herre, Herre, hvaruppå skall jag märka, att jag skall besitta det? |
| 9 | Och han sade till honom: Tag mig ena treåra ko, och ena treåra get, och en treåra vädur, och ena turturdufvo, och ena unga dufvo. |
| 10 | Och han tog allt detta, och delade det midt i tu ifrå hvart annat, och lade hvar delen tvärt emot den andra; men foglarne delade han intet. |
| 11 | Och foglarne kommo neder på kropparna, och Abram dref bort dem. |
| 12 | Då solen nedergången var, föll en svår sömn på Abram, och si, en förskräckelse och ett stort mörker kom öfver honom. |
| 13 | Då sade han till Abram: Detta skall du veta, att din säd skall varda främmande uti ett land, det dem icke tillhörer, och man skall der göra dem till trälar och fara illa med dem i fyrahundrade år. |
| 14 | Men öfver det folk, som de tjenande varda, skall jag domare vara; sedan skola de draga ut med stora håfvor. |
| 15 | Och du skall fara till dina fäder med frid, och i en god ålder begrafven varda. |
| 16 | Men de skola i fjerde mans ålder komma hit igen; förty de Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad. |
| 17 | Då nu solen var nedergången, och mörker vordet, si, då rök en ugn, och en eld for emellan stycken. |
| 18 | På den dagen gjorde Herren ett förbund med Abram, och sade: Dine säd skall jag gifva detta landet, ifrå den älfvene i Egypten, allt intill den stora älfven Phrath: |
| 19 | De Keneer, de Keniseer, de Kadmoneer, |
| 20 | De Hetheer, de Phereseer, de Reser, |
| 21 | De Amoreer, de Cananeer, de Girgaseer, de Jebuseer. |
