| 1 | Sara lefde i hundrade sju och tjugu år: |
| 2 | Och blef död i den hufvudstaden, som kallas Hebron i Canaans lande. Då kom Abraham till att sörja och begråta henne. |
| 3 | Sedan stod han upp ifrå hennes lik, och talade till Hets barn, och sade: |
| 4 | Jag är en främling och en gäst när eder, gifver mig en arfrätt till begrafning när eder, att jag må begrafva min döda, som för mig ligger. |
| 5 | Då svarade Hets barn Abraham, och sade till honom: |
| 6 | Hör oss, käre herre, du äst en Guds förste när oss; begraf din döda uti våra bästa grifter; ingen menniska af oss skall förvägra dig, att du begrafver din döda i hans graf. |
| 7 | Då stod Abraham upp, och bugade sig för landsens folke, nemliga för Hets barnom. |
| 8 | Och han talade med dem, och sade: Är det eder i sinnet, att jag begrafver min döda, som för mig ligger, så hörer mig, och beder för mig inför Ephron Zoars son, |
| 9 | Att han gifver mig sina dubbelkulo, den han hafver i andanom på sinom åker, för reda penningar; låter mig henne få när eder till en arfgrift. |
| 10 | Ty Ephron bodde ibland Hets barn. Då svarade Ephron, den Hetheen, Abraham i Hets barns åhöro, för allom dem, som ut och in gingo genom hans stadsport, och sade: |
| 11 | Nej, min herre, utan hör till hvad jag säga vill: Jag gifver dig åkren, och den kulon med, som der inne är, och gifver dig honom för mitt folks barns åsyn, till att begrafva din döda. |
| 12 | Då bugade sig Abraham för landsens folke, |
| 13 | Och talade till Ephron i landsens folks åhöro, och sade: Vill du höra mig, så tag penningar af mig för åkren, de jag dig gifva vill; och så vill jag der begrafva min döda. |
| 14 | Ephron svarade Abraham, och talade till honom: |
| 15 | Min herre, hör dock mig: Marken är värd fyrahundrade siklar silfver; men hvad kan det draga emellan mig och dig? Begraf man din döda. |
| 16 | Abraham hörde Ephron, och vog honom penningarna till, som han nämnt hade, hvilket Hets barn åhörde, nemliga fyrahundrade siklar silfver, som då gåfve och gängse voro. |
| 17 | Och så vardt Ephrons åker, der den dubbelkulan inne var, tvärs öfver Mamre, tillegnad Abraham till evärdeliga ägo, med kulone derinne, och med all trä omkring åkren, |
| 18 | I Hets barns och allas deras åsyn, som genom hans stadsport ut och in gingo. |
| 19 | Sedan begrof då Abraham Sara sina hustru uti kulone i åkrenom, den dubbel var, tvärs öfver ifrå Mamre, det är Hebron i Canaans lande. |
| 20 | Och alltså vardt Abraham stadfäst den åkren, och kulan, till begrafnings egendom af Hets barnom. |
