| 1 | Abraham tog åter ena hustru, hon het Ketura. |
| 2 | Hon födde honom Simran och Jacksan, Medan och Midian, Jisbak och Suah. |
| 3 | Men Jacksan födde Seba och Dedan. Dedans barn voro Assurim, Letusim och Leummim. |
| 4 | Midians barn voro Epha, Epher, Hanoch, Abida och Eldaa; desse äro alle Ketura barn. |
| 5 | Men Abraham gaf allt sitt gods Isaac. |
| 6 | Men de barnen, som han hade af frillorna, gaf han skänker, och lät dem fara ifrå sin son Isaac, medan han än lefde, öster ut i österlanden. |
| 7 | Men Abrahams ålder, som han lefde, var hundrade fem och sjutio år. |
| 8 | Och blef sjuk, och dödde i en rolig ålder, då han af ålder och lefvande mätter var; och vardt samlad till sitt folk. |
| 9 | Och honom begrofvo hans söner, Isaac och Ismael, i den dubbelkulone, på Ephrons åker, Zoars Hetheens sons, som ligger emot Mamre; |
| 10 | I den markene, som Abraham köpt hade af Hets barnom: Der är Abraham begrafven med Sara sine hustru. |
| 11 | Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isaac; och han bodde vid den brunnen, som kallades dens lefvandes och seendes. |
| 12 | Detta är Ismaels Abrahams sons slägt, som Hagar, Saras tjensteqvinna af Egypten, födde honom. |
| 13 | Och detta är Ismaels barns namn, der deras slägte hafva namn af: Ismaels förste son Nebajoth, Kedar, Adbeel, Mibsam, |
| 14 | Misma, Duma, Massa, |
| 15 | Hadar, Thema, Jethur, Naphis och Kedma. |
| 16 | Desse äro Ismaels barn med deras namn, i deras byar och städer, tolf förstar. |
| 17 | Och detta är Ismaels ålder, hundrade och sju och tretio år; och han vardt sjuk och dödde, och vardt samkad intill sitt folk. |
| 18 | Men han bodde ifrå Hevila in till Zur emot Egypten, när man går till Assyrien; och satte sig emot alla sina bröder. |
| 19 | Detta är Isaacs Abrahams sons slägte: Abraham födde Isaac. |
| 20 | Men Isaac var fyratio år gammal, då han tog Rebecka till hustru, Bethuels Syrens af Mesopotamien dotter, Labans Syrens syster. |
| 21 | Men Isaac bad Herran för sine hustru, ty hon var ofruktsam; och Herren hörde honom, och Rebecka hans hustru vardt hafvande. |
| 22 | Och barnen stötte sig med hvarannan i hennes lif. Då sade hon: Efter mig skulle så gå, hvi är jag då vorden hafvandes? Och gick bort till att fråga Herran. |
| 23 | Och Herran sade till henne: Tu folk äro i dino lifve, och tveggehanda folk skola skiljas utaf dino lifve: Och det ena folket skall öfvervinna det andra, och den större skall tjena den mindre. |
| 24 | Då nu tiden kom att hon föda skulle, si, då voro tvillingar i hennes lifve. |
| 25 | Den förste, som utkom, var röd och luden som ett skin: Och de kallade honom Esau. |
| 26 | Straxt derefter kom hans broder ut, han höll med sine hand i Esau fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal var Isaac, då de vordo födde. |
| 27 | Och då drängarne vordo store, vardt Esau en jägare och en åkerman; men Jacob en from man, och bodde i tjäll. |
| 28 | Och Isaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans vede; men Rebecka hade Jacob kär. |
| 29 | Och Jacob kokade en rätt; då kom Esau af markene, och var trötter; |
| 30 | Och sade till Jacob: Gif mig äta af denna röda rättenom, ty jag är trötter: Deraf heter han Edom. |
| 31 | Men Jacob sade: Sälj mig i dag din förstfödslorätt. |
| 32 | Esau svarade: Si, jag måste dock dö: Hvad varder mig den förstfödslorätten nyttig? |
| 33 | Jacob sade: Så svär mig i dag. Och han svor honom: Och sålde så Jacob sin förstfödslorätt. |
| 34 | Då gaf Jacob honom bröd och den grynvällingen, och han åt och drack, och stod upp, och gick dädan. Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt. |
