| 1 | Och Gud sade till Jacob: Gör dig redo, och far till BethEl, och bo der, och bygg der ett altare Gudi som dig syntes, då du flydde för dinom broder Esau. |
| 2 | Då sade Jacob till sitt hus, och till alla de som med honom voro: Lägger ifrån eder de främmande gudar, som äro ibland eder, och renser eder, och förvandler edor kläder: |
| 3 | Och görom oss redo att fara till BethEl, att jag må göra der ett altare Gudi, den mig hört hafver i min bedröfvelses tid, och hafver varit med mig på vägenom, som jag rest hafver. |
| 4 | Då fingo de honom alla de främmande gudar, som voro under deras händer, och deras örnaringar; och han grof dem under ena ek, som stod vid Sichem. |
| 5 | Och for ut: Och en Gudsfruktan kom öfver de städer, som lågo der omkring, att de icke foro efter Jacobs söner. |
| 6 | Så kom Jacob till Lus i Canaans land, som kallas BethEl, med allt det folk, som med honom var: |
| 7 | Och byggde der ett altare, och kallade det rummet ElBethEl, efter det Gud vardt honom der uppenbarad, då han flydde för sinom broder. |
| 8 | Då dödde Debora Rebeckas amma, och vardt begrafven nedanför BethEl, under ena ek, hvilken vardt kallad gråtoek. |
| 9 | Och Gud syntes åter Jacob, sedan han var kommen utaf Mesopotamien, och välsignade honom: |
| 10 | Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta: Och så kallade man honom Israel. |
| 11 | Och Gud sade till honom: Jag är den allsmägtige Gud; var fruktsam, och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och Konungar skola komma utaf dina länder. |
| 12 | Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifvit hafver, skall jag gifva dig, och skall det gifva dine säd efter dig. |
| 13 | Och så for Gud upp ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom talat hade. |
| 14 | Men Jacob reste upp en stenvård på det rummet, der han med honom talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo. |
| 15 | Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl. |
| 16 | Och han for ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath, då födde Rachel, och födslan var henne svår. |
| 17 | Men då det vardt henne så svårt i födslone, sade Jordgumman till henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skall du ock hafva. |
| 18 | Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom BenJamin. |
| 19 | Så dödde Rachel, och vardt begrafven vid vägen till Ephrath, som nu heter BethLehem. |
| 20 | Och Jacob reste upp en vård öfver hennes graf: Der sammastädes är Rachels grafvård än i dag. |
| 21 | Och Israel for ut, och slog upp ett tjäll på hinsidon vid det tornet Eder. |
| 22 | Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för Israel. Men Jacob hade tolf söner. |
| 23 | Leas söner voro desse: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Isaschar och Sebulon. |
| 24 | Rachels söner voro: Joseph och BenJamin. |
| 25 | Bilhas Rachels tjensteqvinnos söner: Dan och Naphthali. |
| 26 | Silpas Leas tjensteqvinnos söner: Gad och Asser. Desse äro Jacobs söner, som honom födde voro i Mesopotamien. |
| 27 | Och Jacob kom till sin fader Isaac till Mamre i hufvudstaden, som heter Hebron, der Abraham och Isaac hade varit främlingar uti. |
| 28 | Och Isaac vardt hundrade och åttatio år gammal. |
| 29 | Och vardt sjuk, och dödde, och vardt samlad till sitt folk, gammal och mätt af lefvande: Och hans söner Esau och Jacob begrofvo honom. |
