| 1 | Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit vid älfvena, |
| 2 | Och sett af älfvene uppstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i goda bet. |
| 3 | Sedan såg han annor sju nöt uppstiga af älfvene, vanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene vid älfvena. |
| 4 | Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju sköna och feta nöten. Då vaknade Pharao. |
| 5 | Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, att sju ax full och tjock växte på enom stjelk. |
| 6 | Derefter såg han sju tunn förvissen ax uppgå. |
| 7 | Och de sju magra axen uppslukte de sju stora och fulla axen. Då vaknade Pharao, och såg, att det var en dröm. |
| 8 | Och då det vardt morgon, var hans ande bedröfvad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla visa, och förtäljde dem sin dröm: Men der var ingen, som honom kunde uttyda för Pharao. |
| 9 | Då talade den öfverste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihåg i dag mina synder. |
| 10 | Då Pharao var förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den öfversta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus; |
| 11 | Då drömde oss bådom i ene natt, hvar sin dröm, hvars uttydning hvarjom för sig pågalt. |
| 12 | Då var när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtäljde vi det, och han uttydde oss våra drömmar, hvarjom efter sinom dröm. |
| 13 | Och som han oss uttydde, så är det gånget; ty jag är åter satt till mitt ämbete, och han är hängder. |
| 14 | Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förvandla sin kläder, och kom in till Pharao. |
| 15 | Då sade Pharao till honom: Mig hafver drömt en dröm, och ingen är, som honom uttyder: Men jag hafver hört af dig sägas, att när du hörer en dröm, då uttyder du honom. |
| 16 | Joseph svarade Pharao, och sade: Det står icke mig till; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är. |
| 17 | Pharao sade till Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene vid älfvena, |
| 18 | Och såg uppstiga af älfvene sju nöt, fet och skön, och de gingo i goda bet; |
| 19 | Och efter dem såg jag sju annor nöt uppstiga, tunn och fast vanskapeliga och magra; jag hafver icke i hela Egypten sett så vanskapeliga. |
| 20 | Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju första feta nöten. |
| 21 | Och då de hade ätit dem upp, syntes intet på dem, att de hade ätit dem, och voro vanskapeliga såsom tillförene. Då vaknade jag. |
| 22 | Och såg åter i minom dröm sju ax vuxen på enom stjelk full och tjock. |
| 23 | Derefter gingo upp sju torr ax tunn och förvissen. |
| 24 | Och de sju tunna axen uppslöko de sju torra axen. Och jag hafver sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut. |
| 25 | Joseph svarade Pharao: Båda drömmarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hvad han göra vill. |
| 26 | De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: Det är allt enahanda dröm. |
| 27 | De sju magra nöten och vanskapeliga, som efter de andra uppstigna äro, äro sju år; och de sju magra och förvissnade axen skola vara sju hård år. |
| 28 | Det är nu det jag sagt hafver till Pharao, att Gud undervisar Pharao, hvad han göra vill. |
| 29 | Si, sju år varda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande. |
| 30 | Och efter dem varda sju hård år kommande, att man varder förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: Och den dyre tiden varder förtärandes landet; |
| 31 | Att man intet skall veta af den ymnoghetene i landena, för den dyra tidens skull, som efter kommer; förty han skall varda ganska svår. |
| 32 | Men det Pharao hafver andra resona drömt betyder, att Gud skall sådant visserliga och snarliga göra. |
| 33 | Nu må Pharao se efter en förståndig och vis man, den han sätta må öfver Egypti land; |
| 34 | Och skaffa, att han förskickar ämbetsmän i landena, och taga den femte delen i Egypti lande i de sju rika åren. |
| 35 | Och församle alla spisning af de goda åren, som komma skola, att de låta inkomma säd uti Pharaos kornhus till förråd i städerna, och förvara det: |
| 36 | På det man finner landena spisning i de sju hårda åren, som komma skola öfver Egypti land; att landet icke förderfvas af hunger. |
| 37 | Det talet behagade Pharao och alla hans tjenare väl. |
| 38 | Och Pharao sade till sina tjenare: Huru kunne vi finna en sådana man, som Guds Ande är uti? |
| 39 | Och sade till Joseph: Efter Gud hafver allt sådant kundgjort dig, är ingen så klok och förståndig, som du. |
| 40 | Du skall vara öfver mitt hus, och efter dino orde skall allt mitt folk lydigt vara: Allena i mitt Konungsliga säte vill jag vara mer än du. |
| 41 | Och sade: Si, jag hafver satt dig öfver hela Egypti land. |
| 42 | Och tog sin ring af sine hand, och gaf honom Joseph på sina hand, och klädde honom Joseph i hvitt silke, och hängde en guldkedjo på hans hals; |
| 43 | Och lät honom sitta på den andra vagnen, och lät utropa honom: Denne är landsens fader: Och satte honom öfver hela Egypti land. |
| 44 | Och Pharao sade till Joseph: Jag är Pharao; utan din vilja skall ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller fot. |
| 45 | Och kallade honom det hemligaste rådet; och gaf honom till hustru Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så for Joseph ut till att bese Egypti land. |
| 46 | Och han var tretio år gammal, då han stod för Pharao. Och for ut ifrå Pharao, och for omkring hela Egypti land. |
| 47 | Och landet gjorde allt så i de sju rika åren. |
| 48 | Och församlade i de sju åren alla spisning i Egypti land, och läto det i städerna: Ehvad spisning som växte på markene vid hvar och en stad allt omkring, det läto de komma der in. |
| 49 | Så lade Joseph tillhopa sädena öfver måtto mycket, som sandkornen i hafvet, så att han vände igen att räkna; ty man kunde det icke räkna. |
| 50 | Och Joseph vordo födde två söner, förra än den dyre tiden kom, hvilka honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On. |
| 51 | Och kallade den första Manasse; förty, sade han, Gud hafver låtit mig förgäta alla mina olycko, och mins faders hus. |
| 52 | Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafver låtit mig växa till i mins eländes lande. |
| 53 | Då nu de sju rika åren voro framliden i Egypten, |
| 54 | Så begynte de sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och vardt en dyr tid i all land; men i hela Egypti lande var bröd. |
| 55 | Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket till Pharao om bröd. Men Pharao sade till alla Egyptier: Går bort till Joseph, hvad han säger eder, det görer. |
| 56 | När nu dyr tid var öfver allt landet, slog Joseph kornhusen upp allestäds, och sålde de Egyptier; förty som dyre tiden vardt ju längre ju större i landena. |
| 57 | Och all land kommo till Egypten, till att köpa när Joseph; förty den dyre tiden fick öfverhandena i all land. |
