| 1 | Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått. |
| 2 | Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I; |
| 3 | Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud. |
| 4 | Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare. |
| 5 | Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise. |
| 6 | Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om. |
| 7 | Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek? |
| 8 | Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud? |
| 9 | Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko? |
| 10 | Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen. |
| 11 | Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder. |
| 12 | Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop. |
| 13 | Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig. |
| 14 | Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer? |
| 15 | Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom. |
| 16 | Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom. |
| 17 | Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron. |
| 18 | Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig. |
| 19 | Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås. |
| 20 | Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig. |
| 21 | Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke. |
| 22 | Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig. |
| 23 | Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder. |
| 24 | Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda? |
| 25 | Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå? |
| 26 | Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull. |
| 27 | Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår; |
| 28 | Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal. |
