| 1 | Då svarade Eliphas af Thema, och sade: |
| 2 | Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder? |
| 3 | Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns. |
| 4 | Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi; |
| 5 | Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo. |
| 6 | Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig. |
| 7 | Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader? |
| 8 | Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du? |
| 9 | Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss? |
| 10 | Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder. |
| 11 | Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig. |
| 12 | Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut? |
| 13 | Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun? |
| 14 | Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är? |
| 15 | Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom. |
| 16 | Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten? |
| 17 | Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver; |
| 18 | Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit; |
| 19 | Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem. |
| 20 | En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt. |
| 21 | Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas. |
| 22 | Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet. |
| 23 | När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene. |
| 24 | Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här; |
| 25 | Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig. |
| 26 | Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom. |
| 27 | Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom. |
| 28 | Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop. |
| 29 | Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena. |
| 30 | Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda. |
| 31 | Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom. |
| 32 | Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas. |
| 33 | Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster. |
| 34 | Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager. |
| 35 | Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram. |
