| 1 | Det begaf sig på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, att Satan ock kom med dem, och trädde fram för Herran. |
| 2 | Då sade Herren till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring. |
| 3 | Herren sade till Satan: Hafver du icke gifvit akt på min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda, och står ännu i sine fromhet; och du eggade mig, att jag utan sak hafver förderfvat honom. |
| 4 | Satan svarade Herranom, och sade: Hud för hud, och allt det en man hafver, låter han för sitt lif. |
| 5 | Men räck ut dina hand, och kom vid hans ben och kött; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet. |
| 6 | Herren sade till, Satan: Si, han vare i dine hand; dock skona hans lif. |
| 7 | Då for Satan ut ifrå Herrans ansigte, och slog Job med ond sår, ifrå hans fotablad upp till hans hjessa. |
| 8 | Och han tog ett stycke af en potto, och skrapade af sig dermed, och satt i asko. |
| 9 | Och hans hustru sade till honom: Står du ännu i dine fromhet? Välsigna Gud, och dö. |
| 10 | Men han sade till henne: Du talar såsom de dåraktiga qvinnor tala. Hafve vi fått godt af Gudi, skole vi ock icke anamma det onda? Uti allt detta syndade Job icke med sina läppar. |
| 11 | Då nu tre Jobs vänner hörde all den olycka, som öfver honom kommen var, kommo de hvar af sin stad: Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Zophar af Naema; ty de vordo öfverens, att de skulle komma och ömka sig öfver honom, och trösta honom. |
| 12 | Och då de upphofvo sin ögon långt ifrå, kände de honom intet; och upphofvo sina röst, och greto, och hvardera ref sin kläder sönder, och kastade jord på sin hufvud upp åt himmelen; |
| 13 | Och såto med honom på jordene i sju dagar och sju nätter, och talade intet med honom; ty de sågo, att hans sveda var ganska stor. |
