| 1 | Job svarade och sade: |
| 2 | Hörer dock till min ord, och låter säga eder; |
| 3 | Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig. |
| 4 | Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda? |
| 5 | Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen. |
| 6 | När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött. |
| 7 | Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar? |
| 8 | Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem. |
| 9 | Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem. |
| 10 | Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam. |
| 11 | Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa. |
| 12 | De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande; |
| 13 | De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; |
| 14 | De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar; |
| 15 | Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom? |
| 16 | Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig. |
| 17 | Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede. |
| 18 | De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer. |
| 19 | Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat, |
| 20 | Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka. |
| 21 | Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva. |
| 22 | Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga? |
| 23 | Denne dör frisk och helbregda, rik och säll. |
| 24 | Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg. |
| 25 | Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje. |
| 26 | Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem. |
| 27 | Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig. |
| 28 | Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde? |
| 29 | Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder? |
| 30 | Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han. |
| 31 | Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör? |
| 32 | Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen. |
| 33 | Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal. |
| 34 | Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt? |
