| 1 | Job svarade, och sade: |
| 2 | Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom? |
| 3 | Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar? |
| 4 | För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig? |
| 5 | De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo. |
| 6 | Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse. |
| 7 | Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet. |
| 8 | Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder. |
| 9 | Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre. |
| 10 | Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt. |
| 11 | Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst. |
| 12 | För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet. |
| 13 | På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken. |
| 14 | Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder? |
