| 1 | Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas. |
| 2 | Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar. |
| 3 | På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda. |
| 4 | Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos. |
| 5 | Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer. |
| 6 | Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti. |
| 7 | Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett; |
| 8 | De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå. |
| 9 | Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull. |
| 10 | Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat. |
| 11 | Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är. |
| 12 | Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet? |
| 13 | Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande. |
| 14 | Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke. |
| 15 | Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med. |
| 16 | Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir; |
| 17 | Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier. |
| 18 | Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor. |
| 19 | Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot. |
| 20 | Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten? |
| 21 | Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen. |
| 22 | Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte. |
| 23 | Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum. |
| 24 | Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är; |
| 25 | Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt. |
| 26 | Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg, |
| 27 | Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne; |
| 28 | Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet. |
