| 1 | Och Elihu svarade, och sade: |
| 2 | Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig; |
| 3 | Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten. |
| 4 | Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är. |
| 5 | Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt. |
| 6 | Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade. |
| 7 | Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten, |
| 8 | Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män? |
| 9 | Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi. |
| 10 | Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis; |
| 11 | Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar. |
| 12 | Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten. |
| 13 | Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets? |
| 14 | Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla; |
| 15 | Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen. |
| 16 | Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst. |
| 17 | Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga? |
| 18 | Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige? |
| 19 | Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk. |
| 20 | Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne. |
| 21 | Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger. |
| 22 | Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja; |
| 23 | Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta. |
| 24 | Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad; |
| 25 | Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda. |
| 26 | Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det; |
| 27 | Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar; |
| 28 | Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte. |
| 29 | Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna? |
| 30 | Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket. |
| 31 | För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat. |
| 32 | Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer. |
| 33 | Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala. |
| 34 | Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig. |
| 35 | Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis. |
| 36 | Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor. |
| 37 | Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud. |
