| 1 | Och Elihu svarade, och sade: |
| 2 | Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud? |
| 3 | Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd? |
| 4 | Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig. |
| 5 | Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge. |
| 6 | Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom? |
| 7 | Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer? |
| 8 | Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet. |
| 9 | De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm; |
| 10 | De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena; |
| 11 | Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen? |
| 12 | Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem; |
| 13 | Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till. |
| 14 | Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom. |
| 15 | Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro, |
| 16 | Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft. |
