| 1 | Elihu talade ytterligare, och sade: |
| 2 | Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga. |
| 3 | Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis. |
| 4 | Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig. |
| 5 | Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft. |
| 6 | Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta. |
| 7 | Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva. |
| 8 | Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga, |
| 9 | Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld; |
| 10 | Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är. |
| 11 | Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust. |
| 12 | Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse. |
| 13 | De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga; |
| 14 | Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare. |
| 15 | Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen. |
| 16 | Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt. |
| 17 | Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen. |
| 18 | Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig. |
| 19 | Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga? |
| 20 | Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum. |
| 21 | Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver. |
| 22 | Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är? |
| 23 | Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt? |
| 24 | Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga. |
| 25 | Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran. |
| 26 | Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga. |
| 27 | Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn; |
| 28 | Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna. |
| 29 | Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort; |
| 30 | Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma. |
| 31 | Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest. |
| 32 | Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma. |
| 33 | Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn. |
