| 1 | Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade: |
| 2 | Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft? |
| 3 | Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok? |
| 4 | Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig: |
| 5 | Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne? |
| 6 | Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt; |
| 7 | Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig? |
| 8 | Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve; |
| 9 | Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde; |
| 10 | Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före; |
| 11 | Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig? |
| 12 | Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum; |
| 13 | Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva? |
| 14 | Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde; |
| 15 | Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda. |
| 16 | Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät? |
| 17 | Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret? |
| 18 | Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta? |
| 19 | Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum; |
| 20 | Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus? |
| 21 | Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle? |
| 22 | Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer; |
| 23 | Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag? |
| 24 | Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena? |
| 25 | Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen; |
| 26 | Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är; |
| 27 | Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa? |
| 28 | Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar? |
| 29 | Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen; |
| 30 | Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes? |
| 31 | Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band? |
| 32 | Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn? |
| 33 | Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene? |
| 34 | Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker? |
| 35 | Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi? |
| 36 | Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd? |
| 37 | Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen, |
| 38 | När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans? |
| 39 | |
| 40 | |
| 41 | |
