| 1 | Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan? |
| 2 | Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är. |
| 3 | Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är. |
| 4 | Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna? |
| 5 | Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring. |
| 6 | Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan. |
| 7 | Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan; |
| 8 | Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt. |
| 9 | Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf. |
| 10 | Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar. |
| 11 | Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar. |
| 12 | Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge. |
| 13 | Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar. |
| 14 | Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder. |
| 15 | Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene. |
| 16 | När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde. |
| 17 | Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk. |
| 18 | Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä. |
| 19 | Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar. |
| 20 | Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar. |
| 21 | Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo. |
| 22 | Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo. |
| 23 | Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan. |
| 24 | På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan. |
| 25 | Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga. |
| 26 | |
| 27 | |
| 28 | |
| 29 | |
| 30 | |
| 31 | |
| 32 | |
| 33 | |
| 34 | |
