| 1 | Och Job svarade Herranom, och sade: |
| 2 | Jag vet, att du all ting förmår; och ingen tanke är för dig fördold. |
| 3 | Det är en fåvitsk man, som menar fördölja sitt råd; derföre hafver jag ovisliga talat det mig för högt är, och det jag icke förstår. |
| 4 | Så hör nu, låt mig tala; jag vill fråga dig, lär mig. |
| 5 | Jag hafver hört dig med öronen, och min ögon se dig ock nu. |
| 6 | Derföre gifver jag mig skuld, och gör bot i stoft och asko. |
| 7 | Då nu Herren dessa orden med Job talat hade, sade Herren till Eliphas af Thema: Min vrede är förgrymmad öfver dig, och öfver dina två vänner; förty I hafven icke rätteliga talat om mig, såsom min tjenare Job. |
| 8 | Så tager nu sju stutar, och sju vädrar, och går bort till min tjenare Job, och offrer bränneoffer för eder, och låter min tjenare Job bedja för eder; förty honom vill jag anse, så att jag icke skall låta eder se, huru I hafven bedrifvit ena dårhet; förty I hafven icke rätt talat, såsom min tjenare Job. |
| 9 | Då gingo bort Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Sophar af Naema, och gjorde såsom Herren dem sagt hade; och Herren såg till Jobs person; |
| 10 | Och Herren vände Jobs fängelse, då han bad för sina vänner; och Herren gaf Job dubbelt så mycket, som han tillförene haft hade. |
| 11 | Och till honom kommo alle hans bröder, och alla hans systrar, och alle de honom tillförene kände, och åto med honom i hans hus, och vände sig till honom, och hugsvalade honom öfver allt det onda, som Herren hade låtit komma öfver honom; och hvardera gaf honom ett stycke penningar, och ett gyldene klenodium. |
| 12 | Och Herren välsignade Job mer än tillförene; så att han fick fjortontusend får, och sextusend camelar, och tusende par oxar, och tusende åsnar; |
| 13 | Och fick sju söner och tre döttrar; |
| 14 | Och kallade den första Jemima, den andra Kezia, och den tredje KerenHappuch. |
| 15 | Och vordo icke funna så dägeliga qvinnor i all land, såsom Jobs döttrar; och deras fader gaf dem arfvedel med deras bröder. |
| 16 | Och Job lefde derefter hundrade och fyratio år, så att han fick se sin barn och barnabarn, allt intill fjerde led. |
| 17 | Och Job blef död, gammal och mätt af lefvande. |
