| 1 | Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig. |
| 2 | Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet. |
| 3 | Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse: |
| 4 | Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är. |
| 5 | Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa. |
| 6 | Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom; |
| 7 | Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga. |
| 8 | Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom; |
| 9 | Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna; |
| 10 | Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena; |
| 11 | Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta. |
| 12 | Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta. |
| 13 | Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap; |
| 14 | Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena. |
| 15 | Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand; |
| 16 | Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till. |
| 17 | Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan. |
| 18 | Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar. |
| 19 | Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig. |
| 20 | I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand. |
| 21 | Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer. |
| 22 | Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena; |
| 23 | Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig. |
| 24 | Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda; |
| 25 | Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene; |
| 26 | Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid. |
| 27 | Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter. |
