| 1 | En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. |
| 2 | Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma. |
| 3 | Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga. |
| 4 | Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand. |
| 5 | Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd. |
| 6 | Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande. |
| 7 | Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer. |
| 8 | Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket. |
| 9 | Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig. |
| 10 | Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt; |
| 11 | För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig. |
| 12 | Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs. |
| 13 | Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte. |
| 14 | Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen. |
| 15 | Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde; |
| 16 | Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro; |
| 17 | Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro. |
| 18 | Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön. |
| 19 | Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran. |
| 20 | Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena; |
| 21 | Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn; |
| 22 | På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem; |
| 23 | När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom. |
| 24 | Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar. |
| 25 | Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga. |
| 26 | Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk. |
| 27 | De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem. |
| 28 | Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända. Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig. |
