| 1 | Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken. |
| 2 | Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under. |
| 3 | Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig. |
| 4 | Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid. |
| 5 | Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord; |
| 6 | I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn. |
| 7 | Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene. |
| 8 | Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte; |
| 9 | Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac; |
| 10 | Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund; |
| 11 | Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott; |
| 12 | Då de få och ringa voro, och främlingar derinne. |
| 13 | Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk. |
| 14 | Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull: |
| 15 | Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom. |
| 16 | Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle. |
| 17 | Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl. |
| 18 | De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga; |
| 19 | Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom. |
| 20 | Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut. |
| 21 | Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar; |
| 22 | Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet. |
| 23 | Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land. |
| 24 | Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender. |
| 25 | Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list. |
| 26 | Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade. |
| 27 | De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land. |
| 28 | Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme. |
| 29 | Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar. |
| 30 | Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar. |
| 31 | Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar. |
| 32 | Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land; |
| 33 | Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar. |
| 34 | Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige; |
| 35 | Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark; |
| 36 | Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar. |
| 37 | Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank. |
| 38 | Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen. |
| 39 | Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa. |
| 40 | De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd. |
| 41 | Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene. |
| 42 | Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade. |
| 43 | Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje; |
| 44 | Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo; |
| 45 | På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja. |
