| 1 | Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet. |
| 2 | Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk? |
| 3 | Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt. |
| 4 | Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp; |
| 5 | Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel. |
| 6 | Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit. |
| 7 | Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet. |
| 8 | Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste. |
| 9 | Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken; |
| 10 | Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand. |
| 11 | Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef. |
| 12 | Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof. |
| 13 | Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd. |
| 14 | Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene. |
| 15 | Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid. |
| 16 | Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga. |
| 17 | Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota. |
| 18 | Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga. |
| 19 | De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet; |
| 20 | Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter. |
| 21 | De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade; |
| 22 | Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet. |
| 23 | Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem. |
| 24 | Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom; |
| 25 | Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst. |
| 26 | Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene; |
| 27 | Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen. |
| 28 | Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer; |
| 29 | Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem. |
| 30 | Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter. |
| 31 | Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid. |
| 32 | Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa. |
| 33 | Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom. |
| 34 | De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade; |
| 35 | Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk; |
| 36 | Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse. |
| 37 | Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom; |
| 38 | Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt; |
| 39 | Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk. |
| 40 | Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf; |
| 41 | Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro. |
| 42 | Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer. |
| 43 | Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull. |
| 44 | Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde; |
| 45 | Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet; |
| 46 | Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade. |
| 47 | Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof. |
| 48 | Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja. |
