| 1 | Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet: |
| 2 | Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver; |
| 3 | Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet; |
| 4 | De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde; |
| 5 | Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade. |
| 6 | Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest; |
| 7 | Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde. |
| 8 | De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; |
| 9 | Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting; |
| 10 | De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern. |
| 11 | Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade; |
| 12 | Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem. |
| 13 | Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest; |
| 14 | Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder. |
| 15 | De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; |
| 16 | Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar. |
| 17 | De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull. |
| 18 | De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke. |
| 19 | Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest. |
| 20 | Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde. |
| 21 | De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; |
| 22 | Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje. |
| 23 | De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös; |
| 24 | De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet; |
| 25 | När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte. |
| 26 | Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest; |
| 27 | Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer. |
| 28 | Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest; |
| 29 | Och stillte stormen, att böljorna saktade sig. |
| 30 | Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska. |
| 31 | De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; |
| 32 | Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom; |
| 33 | De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta; |
| 34 | Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde. |
| 35 | Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor; |
| 36 | Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde; |
| 37 | Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få. |
| 38 | Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf; |
| 39 | De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade. |
| 40 | Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till. |
| 41 | Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord. |
| 42 | Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda. |
| 43 | Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser. |
