| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke; |
| 2 | Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor. |
| 3 | Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak. |
| 4 | Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder. |
| 5 | De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek. |
| 6 | Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand. |
| 7 | Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd. |
| 8 | Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar. |
| 9 | Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka. |
| 10 | Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro. |
| 11 | De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods. |
| 12 | Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa. |
| 13 | Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad. |
| 14 | På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad. |
| 15 | Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene; |
| 16 | Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom. |
| 17 | Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom. |
| 18 | Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben. |
| 19 | Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med. |
| 20 | Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ. |
| 21 | Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig. |
| 22 | Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig. |
| 23 | Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor. |
| 24 | Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma. |
| 25 | Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud. |
| 26 | Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd; |
| 27 | Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör. |
| 28 | Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig. |
| 29 | Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel. |
| 30 | Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många. |
| 31 | Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma. |
