| 1 | Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud. |
| 2 | Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda. |
| 3 | Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga. |
| 4 | Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga. |
| 5 | Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör. |
| 6 | Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda. |
| 7 | När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran. |
| 8 | Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser. |
| 9 | Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro. |
| 10 | Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet. |
