| 1 | Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull. |
| 2 | Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? |
| 3 | Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill. |
| 4 | Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde. |
| 5 | De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet. |
| 6 | De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet. |
| 7 | De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals. |
| 8 | De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem. |
| 9 | Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld. |
| 10 | Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld. |
| 11 | De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld. |
| 12 | Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus. |
| 13 | Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora. |
| 14 | Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn. |
| 15 | I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver. |
| 16 | Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom. |
| 17 | De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla; |
| 18 | Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja. |
