| 1 | Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön; |
| 2 | Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar. |
| 3 | Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. |
| 4 | Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ. |
| 5 | Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig. |
| 6 | Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig. |
| 7 | Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt. |
| 8 | Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall. |
| 9 | Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande. |
| 10 | Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad. |
| 11 | Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige. |
| 12 | Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör? |
| 13 | Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn. |
| 14 | Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk. |
| 15 | Hans helgons död är dyr hållen för Herranom. |
| 16 | O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band. |
| 17 | Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn. |
| 18 | Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk; |
| 19 | Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja. |
