| 1 | Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra. |
| 2 | Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom. |
| 3 | Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt. |
| 4 | Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga. |
| 5 | O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar. |
| 6 | När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam. |
| 7 | Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter. |
| 8 | Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig. |
| 9 | Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord. |
| 10 | Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud. |
| 11 | Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig. |
| 12 | Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter. |
| 13 | Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter. |
| 14 | Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar. |
| 15 | Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar. |
| 16 | Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord. |
| 17 | Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord. |
| 18 | Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag. |
| 19 | Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig. |
| 20 | Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid. |
| 21 | Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud. |
| 22 | Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd. |
| 23 | Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter. |
| 24 | Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare. |
| 25 | Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord. |
| 26 | Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter. |
| 27 | Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under. |
| 28 | Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord. |
| 29 | Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag. |
| 30 | Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt. |
| 31 | Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma. |
| 32 | När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg. |
| 33 | Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan. |
| 34 | Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta. |
| 35 | För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till. |
| 36 | Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet. |
| 37 | Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg. |
| 38 | Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig. |
| 39 | Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige. |
| 40 | Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet. |
| 41 | Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord; |
| 42 | Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord. |
| 43 | Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter. |
| 44 | Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga. |
| 45 | Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar. |
| 46 | Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet; |
| 47 | Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre; |
| 48 | Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter. |
| 49 | Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas. |
| 50 | Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig. |
| 51 | De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag. |
| 52 | Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad. |
| 53 | Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva. |
| 54 | Dine rätter äro min visa i mino huse. |
| 55 | Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag. |
| 56 | Det är min skatt, att jag dina befallningar håller. |
| 57 | Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller. |
| 58 | Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord. |
| 59 | Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd. |
| 60 | Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud. |
| 61 | De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag. |
| 62 | Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter. |
| 63 | Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla. |
| 64 | Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter. |
| 65 | Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord. |
| 66 | Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom. |
| 67 | Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord. |
| 68 | Du äst mild och god; lär mig dina rätter. |
| 69 | De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta. |
| 70 | Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag. |
| 71 | Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter. |
| 72 | Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver. |
| 73 | Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud. |
| 74 | De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord. |
| 75 | Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig. |
| 76 | Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver. |
| 77 | Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag. |
| 78 | Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar. |
| 79 | Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd. |
| 80 | Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer. |
| 81 | Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord. |
| 82 | Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig? |
| 83 | Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke. |
| 84 | Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare? |
| 85 | De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag. |
| 86 | Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig. |
| 87 | De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar. |
| 88 | Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd. |
| 89 | Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är. |
| 90 | Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes. |
| 91 | Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig. |
| 92 | Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände. |
| 93 | Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem. |
| 94 | Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar. |
| 95 | De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd, |
| 96 | Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt. |
| 97 | Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom. |
| 98 | Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt. |
| 99 | Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal. |
| 100 | Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar. |
| 101 | Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord. |
| 102 | Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig. |
| 103 | Din ord äro minom mun sötare än hannog. |
| 104 | Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar. |
| 105 | Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom. |
| 106 | Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill. |
| 107 | Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord. |
| 108 | Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter. |
| 109 | Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag. |
| 110 | De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar. |
| 111 | Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd. |
| 112 | Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga. |
| 113 | Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag. |
| 114 | Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord. |
| 115 | Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud. |
| 116 | Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp. |
| 117 | Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter. |
| 118 | Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn. |
| 119 | Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd. |
| 120 | Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter. |
| 121 | Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja. |
| 122 | Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld. |
| 123 | Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord. |
| 124 | Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter. |
| 125 | Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd. |
| 126 | Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag. |
| 127 | Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld. |
| 128 | Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg. |
| 129 | Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ. |
| 130 | När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa. |
| 131 | Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem. |
| 132 | Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska. |
| 133 | Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda. |
| 134 | Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar. |
| 135 | Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter. |
| 136 | Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag. |
| 137 | Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord. |
| 138 | Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit. |
| 139 | Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit. |
| 140 | Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt. |
| 141 | Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar. |
| 142 | Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. |
| 143 | Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud. |
| 144 | Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag. |
| 145 | Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter. |
| 146 | Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd. |
| 147 | Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag. |
| 148 | Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord. |
| 149 | Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter. |
| 150 | Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag. |
| 151 | Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning. |
| 152 | Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver. |
| 153 | Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag. |
| 154 | Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord. |
| 155 | Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter. |
| 156 | Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter. |
| 157 | Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd. |
| 158 | Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord. |
| 159 | Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd. |
| 160 | Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga. |
| 161 | Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord. |
| 162 | Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får. |
| 163 | Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär. |
| 164 | Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull. |
| 165 | Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla. |
| 166 | Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud. |
| 167 | Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär. |
| 168 | Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig. |
| 169 | Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord. |
| 170 | Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord. |
| 171 | Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter. |
| 172 | Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt. |
| 173 | Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar. |
| 174 | Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag. |
| 175 | Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig. |
| 176 | Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud. |
