| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. |
| 2 | Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn. |
| 3 | Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta. |
| 4 | Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar; |
| 5 | De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre? |
| 6 | Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall. |
| 7 | Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor. |
| 8 | Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid. Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är. |
