Psaltaren 120
| 1 | En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig. |
| 2 | Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo. |
| 3 | Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta? |
| 4 | Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ. |
| 5 | Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor. |
| 6 | Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata. |
| 7 | Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga. |
