| 1 | En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande; |
| 2 | Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob: |
| 3 | Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre; |
| 4 | Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara; |
| 5 | Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob. |
| 6 | Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene. |
| 7 | Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall. |
| 8 | Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark. |
| 9 | Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig. |
| 10 | Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull. |
| 11 | Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol. |
| 12 | Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga. |
| 13 | Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der. |
| 14 | Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl. |
| 15 | Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog. |
| 16 | Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig. |
| 17 | Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto. |
| 18 | Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras. |
