| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig. |
| 2 | Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran. |
| 3 | Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar. |
| 4 | Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst. |
| 5 | Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig. |
| 6 | Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat. |
| 7 | Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte? |
| 8 | Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. |
| 9 | Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet, |
| 10 | Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig. |
| 11 | Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig. |
| 12 | Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset. |
| 13 | Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet. |
| 14 | Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl. |
| 15 | Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene. |
| 16 | Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var. |
| 17 | Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal! |
| 18 | Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig. |
| 19 | Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste. |
| 20 | Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak. |
| 21 | Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta. |
| 22 | Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske. |
| 23 | Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det; |
| 24 | Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen. |
