| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör. |
| 2 | Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade. |
| 3 | Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en. |
| 4 | Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet. |
| 5 | Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte. |
| 6 | I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst. |
| 7 | Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig. |
