| 1 | Halleluja. Lofva Herran, min själ. |
| 2 | Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är. |
| 3 | Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa. |
| 4 | Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag. |
| 5 | Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står; |
| 6 | Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga; |
| 7 | Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna. |
| 8 | Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga. |
| 9 | Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg. |
| 10 | Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja. |
