| 1 | Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit. |
| 2 | Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel. |
| 3 | Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda. |
| 4 | Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn. |
| 5 | Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar. |
| 6 | Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena. |
| 7 | Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo; |
| 8 | Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter; |
| 9 | Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom. |
| 10 | Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben. |
| 11 | Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas. |
| 12 | Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud. |
| 13 | Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig. |
| 14 | Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete. |
| 15 | Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga. |
| 16 | Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko. |
| 17 | Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost? |
| 18 | Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp. |
| 19 | Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter. |
| 20 | Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja. |
