| 1 | En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går. |
| 2 | Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är. |
| 3 | Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall. |
| 4 | Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg. |
| 5 | Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta. |
| 6 | Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal. |
| 7 | Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta. |
| 8 | Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga; |
| 9 | För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring. |
| 10 | Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord. |
| 11 | Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena; |
| 12 | Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter. |
| 13 | Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd; |
| 14 | Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom. |
| 15 | Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte. |
