| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga. |
| 2 | Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk. |
| 3 | En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro. |
| 4 | Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer. |
| 5 | Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem; |
| 6 | Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen. |
| 7 | Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt. |
| 8 | Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa. |
| 9 | Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen. |
| 10 | Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige. |
| 11 | De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka. |
| 12 | Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön. |
| 13 | Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister. |
| 14 | Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning. Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare. |
