| 1 | Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt? |
| 2 | Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda: |
| 3 | Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss. |
| 4 | Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem. |
| 5 | Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem. |
| 6 | Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion. |
| 7 | Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig. |
| 8 | Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom. |
| 9 | Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem. |
| 10 | Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene. |
| 11 | Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande. |
| 12 | Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom. |
