| 1 | En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag. |
| 2 | Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig. |
| 3 | Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam. |
| 4 | Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar. |
| 5 | Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig. |
| 6 | Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver. |
| 7 | Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre. |
| 8 | Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom. |
| 9 | Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg. |
| 10 | Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla. |
| 11 | För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är. |
| 12 | Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen. |
| 13 | Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet. |
| 14 | Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta. |
| 15 | Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet. |
| 16 | Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände. |
| 17 | Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd. |
| 18 | Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder. |
| 19 | Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt. |
| 20 | Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig. |
| 21 | Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig. |
| 22 | Gud löse Israel utaf allo sine nöd. |
