| 1 | En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. |
| 2 | Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig. |
| 3 | Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. Sela. |
| 4 | Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter. |
| 5 | Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. Sela. |
| 6 | Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig. |
| 7 | Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring. |
| 8 | Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder. När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. Sela. |
