| 1 | En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. |
| 2 | Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan. |
| 3 | De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra. |
| 4 | All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra; |
| 5 | Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt. |
| 6 | Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå. |
| 7 | Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad. |
| 8 | Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga! |
| 9 | De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström. |
| 10 | Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus. |
| 11 | Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma. |
| 12 | Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke; Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna. |
