| 1 | En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. |
| 2 | Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom. |
| 3 | Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat. |
| 4 | Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem. |
| 5 | Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger. |
| 6 | Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta. |
| 7 | Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig; |
| 8 | Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss. |
| 9 | Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. Sela. |
| 10 | Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här? |
| 11 | Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss. |
| 12 | Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna. |
| 13 | Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före. |
| 14 | Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro. |
| 15 | Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss. |
| 16 | Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam; |
| 17 | Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se. |
| 18 | Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat. |
| 19 | Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg; |
| 20 | Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker. |
| 21 | Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud; |
| 22 | Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund. |
| 23 | Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår. |
| 24 | Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo. |
| 25 | Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång? |
| 26 | Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena. Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull. |
