| 1 | En brudvisa och undervisning, Korah barnas, om rosena, till att föresjunga. |
| 2 | Mitt hjerta diktar en skön viso, jag vill sjunga om en Konung; min tunga är en god skrifvares penne. |
| 3 | Du äst den dägeligaste ibland menniskors barn. Täckelige äro dine läppar; derföre välsignar dig Gud evinnerliga. |
| 4 | Bind ditt svärd vid din sido, du hjelte; och pryd dig härliga. |
| 5 | Lyckosamliga gånge dig i dinom skrud; drag fram för sanningenes skull, och till att behålla de elända vid rätt; så skall din högra hand bevisa under. |
| 6 | Skarp äro din skott; så att folken för dig skola nederfalla, midt ibland Konungens fiendar. |
| 7 | Gud, din stol blifver alltid och i evighet; dins rikes spira är en rättvis spira. |
| 8 | Du älskar rättfärdigheten, och hatar ogudaktigt väsende; derföre hafver Gud, din Gud, smort dig med glädjenes oljo, mer än dina medbröder. |
| 9 | Dina kläder äro klart myrrham, aloe och kezia; när du i dine sköna härlighet utu de elphenbenspalats utgår. |
| 10 | Uti dinom skrud gå Konungadöttrar. Bruden står på dine högra hand, uti klart kosteligit guld. |
| 11 | Hör dotter, se uppå, och böj dina öron; förgät ditt folk, och dins faders hus; |
| 12 | Så skall Konungen få lust till dina dägelighet; ty han är din Herre, och du skall tillbedja honom. |
| 13 | Dottren Tyrus skall vara der med skänker; de rike i folkena skola bedja inför dig. |
| 14 | Konungens dotter är ganska härlig invärtes; hon är klädd i gyldene stycke. |
| 15 | Man förer henne uti stickad kläder in till Konungen; och hennes leksystrar, jungfrurna, som efter henne gå, förer man till dig. |
| 16 | Man förer dem med glädje och gamman, och de gå in i Konungens palats. |
| 17 | Uti dina fäders stad skall du söner få; dem skall du sätta till Förstar i hela verldene. Jag skall tänka uppå ditt Namn, barn efter barn; derföre skola folken tacka dig alltid och i evighet. |
