| 1 | En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. |
| 2 | Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro. |
| 3 | Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko; |
| 4 | Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. Sela. |
| 5 | Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro. |
| 6 | Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida. |
| 7 | Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter. |
| 8 | Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. Sela. |
| 9 | Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör. |
| 10 | Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld. |
| 11 | Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene. Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. Sela. |
