| 1 | En Psalm Davids, till att föresjunga för arfvet. |
| 2 | Herre, hör min ord; gif akt uppå mitt tal. |
| 3 | Gif akt uppå, mitt rop, min Konung, och min Gud; ty jag vill bedja inför dig. |
| 4 | Herre, bittida hör mina röst; bittida vill jag skicka mig till dig, och taga der vara, uppå. |
| 5 | Ty du äst icke den Gud, hvilkom ett ogudaktigt väsende behagar; den der ond är, han blifver icke för dig. |
| 6 | De storordige bestå intet för din ögon; alla ogerningsmän hatar du. |
| 7 | Du förgör de lögnaktiga; Herren hafver en styggelse vid de blodgiruga och falska. |
| 8 | Men jag vill gå in i ditt hus på, dina stora barmhertighet, och tillbedja emot ditt helga tempel i dine fruktan. |
| 9 | Herre, led mig i dine rättfärdighet, för mina fiendars skull; gör din väg rättan för mig. |
| 10 | Ty uti deras mun är intet visst: deras innersta är vedermöda; deras strupe är en öppen graf; med deras tungor skrymta de. |
| 11 | Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfverträdelses skull; ty de äre dig gensträfvige. |
| 12 | Låt glädja sig alla dem som trösta uppå dig, evinnerliga låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem; låt dem i dig glade vara, som ditt Namn kärt hafva. Ty du, Herre, välsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåde, såsom med en sköld. |
