| 1 | En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången. |
| 2 | Af Zion går upp Guds härliga sken. |
| 3 | Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm. |
| 4 | Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk. |
| 5 | Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer. |
| 6 | Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. Sela. |
| 7 | Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud. |
| 8 | För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig. |
| 9 | Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall; |
| 10 | Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå. |
| 11 | Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig. |
| 12 | Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är. |
| 13 | Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka? |
| 14 | Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte. |
| 15 | Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig. |
| 16 | Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun; |
| 17 | Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig? |
| 18 | När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar. |
| 19 | Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet. |
| 20 | Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du. |
| 21 | Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen. |
| 22 | Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer. |
| 23 | Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet. |
