| 1 | En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. |
| 2 | Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande. |
| 3 | Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter; |
| 4 | Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede. |
| 5 | Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig. |
| 6 | Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig. |
| 7 | Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva; |
| 8 | Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. Sela. |
| 9 | Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder. |
| 10 | Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom. |
| 11 | Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne. |
| 12 | Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator. |
| 13 | Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom. |
| 14 | Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän. |
| 15 | Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa. |
| 16 | Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. |
| 17 | Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig. |
| 18 | Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst. |
| 19 | Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig. |
| 20 | Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. Sela. Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet; |
| 21 | Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund. |
| 22 | Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd. |
| 23 | Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid. Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig. |
