| 1 | Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks. |
| 2 | Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn? |
| 3 | Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld. |
| 4 | De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet. |
| 5 | De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar; |
| 6 | Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan. |
| 7 | Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon. |
| 8 | De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder. |
| 9 | De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena. |
| 10 | Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem. |
| 11 | Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod; Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene. |
