| 1 | Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. |
| 2 | Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta. |
| 3 | Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga. |
| 4 | Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning. |
| 5 | De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill. |
| 6 | Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. Sela. |
| 7 | Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom. |
| 8 | Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra? |
| 9 | Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar. |
| 10 | För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm. |
| 11 | Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar. |
| 12 | Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem. |
| 13 | Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse. |
| 14 | Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. Sela. |
| 15 | Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom. |
| 16 | Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda. |
| 17 | Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd. Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud. |
